Varför i hela friden kan jag aldrig komma på de perfekta orden att förklara mina känslor med? Jag hittar bara en massa referat från filmer då jag liksom: ÅH HERREGUD, SÅ KÄNNER JAG MED! OMG!

 

Men när jag försöker mig på något liknande blir det bara krystat och ah, så fånigt. Anyway, det jag ville ha sagt att jag känner precis som Kristen, eller "Bella" eller whatever säger här. Jag vill inte vara normal. Det är liksom...inte jag. Mest av allt vill jag stå ut, synas, men ändå inte. Kan hålla mig lite i bakrunden, vara den konstiga som sitter tyst på busscentralen med en bok och är för sig själv. Folk ska liksom tänka: Just det, där är My, hon är lite konstig, lite udda. Japp.