Jag hatar egentligen allt känns det som. 
Ibland kan jag bara sitta i mitt rum och inse att jag stör mig på minsta lilla. Det är oftast efter mina "down" perioder som jag tänker såhär. Jag drömmer, fantiserar om något större än det här. Något större än vindruvor och

skräckfilmer ensam på en fredagskväll eller Leos Lekland på en Lördag.

 

Jag gillar vindruvor. Jag älskar Leos Lekland, men jag vill ändå ha något mer. Något som ger mig något som jag behöver. Jag behöver och vill ha något nytt i mitt liv. Känns som om jag sjunker och inte kan göra något. Ingen kan göra något. Egentligen.

 

Fyfan vad jag hatar världen.