Men det kan också gör så mycket gott. Även om min blogg består mest av deppiga citat från min dagbok eller en massa bilder som visar något mörkt så vill jag att ni ska veta att jag inte bara är så dark and twisted. Eller jo, visserligen, det är jag kanske. Men det är bara en del av mig. Den andra delen uppskattar livet och jag vet vad jag vill. Jag har inga direkta planer inför framtiden, men jag vet ändå vad mitt liv går ut på. Saken är den att jag älskar att vara ensam på mitt rum med låst dörr. Hög musik, eller kanske en skräckfilm ( jag gillade inte det innan, men konstigt nog är jag inte lika rädd längre. Jag sitter och kollar själv. ) eller en sorglig kärleksfilm. Jag gillar inte komedier sådär värst mycket. Men nu tappade jag tråden. Det jag menade var att jag uppskattar mina kvällar då jag är ensam. Missförstå inte, jag uppskattar min familj och mina vänner minst lika mycket. Jag vill bara säga att förutom den där delen som verkligen hatar livet och allt som rör sig i mitt huvud så kan en annan part av mig träda fram och visa uppskattning och glädje så det skriker om det. 

 

Den kanske inte visas så mycket på bloggen, men det kommer fram då och då. Som nu till exempel.